Ett tack!

Idag skjutsade vi in Patrik på innebandyturnering i Nyköping, hämtade upp Adam hos honom för han skulle också vara med. Trevligt att träffa den unge mannen, det var verkligen länge sen.

När vi står och hänger i sporthallen, kommer en trevlig ung man fram till oss, vi har haft en del med varandra att göra. Han pratar lite om allt möjligt och så säger han: Lotta kommer du ihåg när jag och min kompis hade gjort den där dumma saken när vi var unga. Han är nu 23 år. Ja sa jag! Då säger han, efter det samtalet bestämde jag mig för att jag skulle bli behandlingsassistent och det är jag nu. Så jag vill bara säga tack! Det samtalet blev en vändpunkt för mig!

Tjock i halsen och blank i ögonen blev jag allt. Tacksam för att han delade med sig av detta och jag tror verkligen att han kommer att bli en fantastisk behandlingsassistent!


Kommentarer
Postat av: Anette

Vilken fantastisk bekräftelse på ett jobb som säkert i mellan åt känns lite hopplöst .

Var stolt Lotta , kram Anette

2011-12-23 @ 08:18:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0