BrunettLotta

Hade vi på jobbet natten till idag. På hemmaplan avslutade vi gårdagen med att sitta i köket och kolla in blixtarna, de var en bit bort så smällarna hördes dovt i bakgrunden. Det var några som var nära men vi hann räkna en del. Jag har aldrig upplevt ett sånt åskväder någonsin. Patrik som faktiskt inte är en skittuff kille jämt valde att sova i samma rum som syrran sin, då kunde de ligga och babbla lite innan de somnade. Det är faktiskt underbart hur bra de fungerar ihop nu när de inte ses så ofta <3<3

Sent blev det i säng och jobbigt och segt var det att ta sig upp, kom upp lite sent. Telefonen ringde och det var Katarina på jobbet som ringde, hon sa det är ingen fara men vill bara berätta att brandlarmet är igång och går inte och stänga av. Blixten hade slagit ned på jobbet och slagit ut brandlarm, telefoni och internet. Underbart att hon försökte överrösta larmet i bakgrunden. Tacksam för att hon ringde för klart som tusan att jag skulle ha fått höjd puls om jag kommit till jobbet och blivit varse på plats. Omtänksamt. Tack.

Det visade sig att det varit en riktigt bökig och lång natt för dom. Redan vid 23 hade larmsystemet slagits ut och därefter så hade det tjutit till och från. Vårt brandlarm är ganska högljutt, en av flickorna hade lyckats sova sig igenom det helt och hållet, de andra fick sova i soffan och en sov inte alls, hon höll personalen sällskap. Så kan det bli en annorlunda natt på jobbet. Gav Katarina massa beröm för det var hon värd, glad att någon som behöll lugnet jobbade denna natt eftersom stress hade gjort tjejerna än mer nervösa.

Kicki Arnstad och jag var på läger med ett gäng tjejer en gång för många år sen, vi bodde i militärtält på Tallholmen, det fastnade ett åskväder över oss och cirkulerade runt ön där vi bodde. Vi var då tvugna att visa upp allt mod vi inte hade, eftersom vi hade några flickor som var fullständigt livrädd med oss. Jag är inte egentligen inte särskilt rädd, jag har alltid fått haft jour på mormor och syrran då det varit åskväder. De har nämligen varit väldans rädda och då har jag fått täckt upp.

Dagen har flytit på rätt bra ändå, tog några timmar innan vi fick telefon så då fick man springa mellan och berätta vad som behövdes göras och så men allt har ändå gått bra. Lite smolk i bägaren att det luktade rätt bra med bränt plast från elskåpet.

Till lunch var det Lövsta goes ala carte, oxfile och tunt skivad stekt potatis och kantarellsås. Inte illa. Verkligen inte illa. Jag åt dessutom tillsammans med en av eleverna eftersom hon skulle på hemresa och vi var tvungna att dela upp oss vuxna lite grann. Kocken heter Jimmie, han är ny och går på vik för ordinarie som är föräldraledig. Jimmie har hitintills gjort ett synnerligen gott intryck. Både elever och personal är nöjda. Glädjande.

Röjt färdigt i källaren och städat undan. Skönt å få det klart. Gjort överlämningen klar för Anna, hoppas jag. Lite fika på kontoret, kram på kollegorna som var där och vid 15 började jag leta efter ett papper som skulle lämnas till en annan. Ett viktigt sådant. Som jag letade men fann det inte. Var tvungen att åka hem med Anders och Patrik så jag hämtade dem vid halv fem. Hade gjort klart det mesta på jobbet då men det försvunna pappret störde mig ordentligt. Fick senare skjuts av en semesterfirande kollega i hennes nya bil tillbaka till jobbet, letade vidare men fann det verkligen inte och vet inte var jag kan ha förlagt det. Så himla tråkig avslutning inför semestern. Fick köra hennes bil tillbaka, riktigt superskön kärra, en Ford Focus fast en större variant.

Hemma hade vi främmande, Jonas, Waldemar och Krigis hade kommit och hälsat på. De skulle sova hos oss och käka lite gott och dricka några öl, ja inte Waldemar förståss för han är bara 5 år. Han är numera bästa kompis med Patrik och Jenny. Underbar unge som pratar hål i huvudet på oss. Jonas är Anders gamla jobbarkompis och han är vuxen nog för några öl, Krigis är en schäfer, som fick Jenny till sin kompis. 

Vi grillade hamburgare på önskemål från Waldemar, är man så liten och söt och har så bra förslag så får man sin vilja igenom. Gott och mättande. Ett par bira fungerade också bra, dock hängde det försvunna pappret med mig i tankarna till och från under kvällen.

Tröttare än de andra så jag gick till sängs vid 23.30. Gästerna for hemåt strax efter. Blixtrade en hel del även denna kväll men mullret hördes väldans långt bort.