Så började det hela........
Slår upp mina blå/gröna ögon på Avesta BB den 10: e maj, samma år som det blir högertrafik i Sverige, alltså 1967. Klockan är 14.40. Jag var redan på den här tiden sent ute, den beräknade ankomstdagen för mig var den 7: e maj, på farsans födelsedag, tur var väl att vi fick varsin dag att fira på. Jag vägde 2 720 gram och var 48 cm lång. Jag var dock klart tyngre än syrran då hon föddes, det kan bero på att hon föddes två månader för tidigt. Hennes matchvikt var: 1320 gram och hon var inte längre än 46 cm. Hon var under en tid nere i 1 kg. Hon hamnade slutligen på 159 cm. Även matchvikten har förändrats, här kommer ingen nutidsfakta in med respekt för hennes önskan. Hon fick ligga i kuvös på Falu Lasarett under en ganska lång period har jag hört.
Eftersom mor och far hade presterat det här med bebis, tidigare än vad som kanske var tänkt, så gifte de sig i ung ålder. På den tiden var man tvungen att ha kungens tillstånd om man gifte sig innan man fyllde 18 år, så far min har väl gamla kungens autograf nånstans.
Eftersom jag är producerad under hippieepoken så skulle jag gärna vilja ha bekräftat huruvida mina föräldrar var påverkade av någon drog som var aktuell under denna tid. Jag kan väl med lätthet säga att jag inte skulle bli förvånad med tanke på den defekta kropp jag fått. Eller så är det bara arvsmassan i sig som gjort mig till den jag är. 172 cm lång, XX antal kilon (inget jag kan lasta mina föräldrar för), har skelat och åtgärdat detta, har åderbråck, bölder i ljumskarna och på rumpan. Har defekta fötter med liktornar mm. och sko storlek 41, höga vrister och som dessutom är Östra Sörmlands fulaste (nu när pappa har flyttat), så gårdagens inlägg om stilettklackar skrevs fnissandes.
Vad mer kan man säga. Åderbråcken fyller sin funktion nu när jag tatuerat mig. Jag har delfiner på skuldran och en haj på höften, då kan man ju se åderbråcken som alger om man nu vill associera till havet. Skelningen var innan operation inget jag brydde mig utseendemässigt, jag hade hittat strategier som t ex att jag alltid namngav folk när jag tilltalade dem (det kunde bli lite förvirrande för omvärlden annars). I kombination med att jag skelade mer och mer när jag blev trött parallellt med sämres syn så ville jag operera för att kunna ha linser, det var nämligen så att jag vägrade ha glasögon och linser kunde jag inte ha på grund av skelningen. Moment 22.
Linser försökte jag mig på i ett par veckor och det var verkligen skitkasst att hålla på och böka med det, så nu är det brillor och det funkar trots allt riktigt bra.
Till viss del kan jag inte vara lika effektiv nu när jag inte skelar, tidigare har jag kunnat komma in i ett rum där tre personer sitter bredvid varandra och frågat hur läget är, 9 gånger av 10 har alla svarat i kör: bra. Det blir ju lite svårare nu då.
