Jenny och Johan

Kom idag hem från Rhodos, jag var och hämtade dem på Arlanda. Hade turen att få byta min onsdagseftermiddagskurs till fredagseftermiddagskursen så det blev ju toppenbra. Anders fick gå på en föreläsning om Starta Eget via jobbet så då blev den här lösningen bra.

Förmiddagen ägnades åt MI-utbildning och det är verkligen jättejättekul och supernyttigt. De har dessutom lagt upp den bra genom att dra lite teori och sen får vi öva praktiskt.

Lunchintag och sen skrev jag ett arbetsintyg på engelska, en av våra vikarier söker in på skola därav detta. Är ju inte världsbäst på utrikeska men det gick rätt ok.

När jag hämtat de solbrända ungdomarna på Arlanda så stannade vi vid Stora Väsby för kaffe och de ville ha lite gott. Då ringer Patrik och frågar om jag hämtat dem, ja säger jag, bra säger han sen berättar han att det har hänt en flygolycka i Ryssland där ett hockeylag är inblandat och där Stefan Liv spela med i. Han låter tagen så vi pratar en stund, sen säger jag att jag ska kolla på Aftonbladet så fort jag kan, han och Anders är på väg in till Södertälje för han ska spela match.

Läser och blir lite illa till mods. Smsar med jobbarkompisen med stort hockeyintresse, det är hans födelsedag dessutom så han kommer förmodligen för evigt komma ihåg denna incident.

Köar oss fram en lång sträcka, tog betydligt med längre tid från Arlanda till Salem än det gjorde från Lövsta till Arlanda. Lämnar dem, åker till ICA i Södertälje, har precis fått sms av jobbarkompisen att de bekräftat att Stefan Liv var med på planet. Sitter i bilen och grinar en stund innan jag går in och handlar lite att käka. Så sorgsamt och så oerhört tragiskt. Ett helt lag är borta! Tar mig till Scaniarinken där maken är och matchen strax ska börja.

Denna kväll spelas det mot Nynäshamns A-lag igen, sist hade jag ont i magen då de spelar så fult, klar förbättring från deras sida denna gång, grabbarna torskade med 4-0 och det var en hel del som inte stämde denna kväll. Å så kan det ju faktiskt få vara en dag som denna. 

Efter matchen gick vi ned och för att möta upp Patrik, han kom ut direkt när han fått av sig skydden, det första han sa var: Han dog ju, Stefan Liv, så sorgligt.   
Inte med ett ord hade tränarna nämnt något om kraschen, konstigt tycker jag för de borde förstått att alla grabbarna var påverkade av det som hänt, vissa visste inte förrän de kom till omklädningsrummet innan matchen. Skumt att inte hantera en sån sak bättre men det är ju min åsikt förståss. 

Hemfärd och sen blev det intag av lite ätbart. Text-tvläsning och nyheter via internet blev det också för att få mer information om olyckan. Ofattbart. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0