Vissa arbetsdagar kan man vara utan
Idag var en av dem. Idag har jag befunnit mig den största delen av min arbetstid med att stödja mina arbetskamrater i en rättegång. Det var en situation i höstas på jobbet som gick rejält överstyr och som det idag var dags att ta upp i rättsalen.
Vi har ett jobb som ibland kan vara oerhört påfrestande. Det är ungdomar som har ganska komplex problematik som är placerade hos oss. De agerar när de mår dåligt. Tyvärr blir det ibland till handgripligheter som måste anmälas. Denna gång valde åklagaren att lyfta detta. Situationer liknande denna har bara förlorare. Jag tycker att det är viktigt att vi anmäler när det går för långt, bara för att vi arbetar med tvångsomhändertagna ungdomar ska vi inte tåla mer än vad en kassörska på ICA ska tåla eller vilken medborgare som helst. Vad skulle det ge ungdomarna för signaler om vi inte anmälde? Vad skulle de lära sig om vad som är rätt och fel?
Tyvärr är det så att advokater har sitt eget sätt att arbeta, de lyfter gärna upp gamla situationer som har hänt på institutionen tidigare som om det är vardagsmat. Det är det inte, idag var 5 gången jag var i en rättsal å jobbets vägnar och då har jag arbetat på Lövsta i 21 år. Det är inte vardagsmat och det tack och lov för både ungdomar och personal att såna här situationer sällan uppstår. Relationerna brukar vara goda mellan personal och elever, de allra flesta flickor saknar inte Lövsta när de flyttar men de saknar personalen. Det brukar vara så att personalen också saknar flickorna när de flyttar.
Jag är stolt över det jobb som görs på Lövsta, det är många fina människor med goda omdömen och goda intentioner som gör ett gott jobb. Det betyder givetvis inte att alla är felfria, en del gör fel och får stå rejält för dem. En del gör fel och får inte vara kvar. En del gör fel, gör om och gör rätt.
Jag kramade på och pratade med de åtalade tjejerna också. Riktiga raringar båda två! Det kändes konstigt för personalen att vara "mot" tjejerna. Jag hade ju förmånen att inte vara varken åtalad, målsägare eller vittne så jag var där som stöd för personalen, detta tillsammans med min kollega Anna. Vi fick inte följa med in i själva rättsalen eftersom rättegången hölls bakom lyckta dörrar. Trots ett jobbigt innehåll har dagen också innehållit trevlig samvaro med kollegor. Käkade gemensam lunch på Nyköpings Restaurangskola, de hade fler goda rätter att välja mellan. Fika efter tog vi på Hellmanska. Kom på när vi satt där att jag hade ett utbetalningskort på avdelningspengar som jag kunde hämta ut när vi ändå var där. Vilken röta att huvudet är med ibland.
Åter avdelningen lite babbel med tjänstgörande personal och elever som satt vid middagsbordet, snodde åt mig en macka och for sedan hemåt. En tur till biblioteket för att låna ny ljudbok och sen lite shopping. Min syster förgyllde öronen på mig ett tag, berättade om sin resa till Milano och sen ringde farbror Karl-Evert och checkade det sista inför morgondagen.
Patrik och Anders kom hem från Södertälje, turligt nog precis tills middagen var klar. Intag av denna i all hast, ihopplockning av packning och sen vidare till tåget. Måste bara berätta att min pastasås idag innehöll: Champinjoner, Rökt strimlad skinka, purjolök, vitlök, curry och creme fraiche. Enkelt, lättlagat och supergott.
Kramades på sonen i VHD, sen hem kollade hockey lite sådär och gladde mig åt en inbjudan till dop i april!
Vi har ett jobb som ibland kan vara oerhört påfrestande. Det är ungdomar som har ganska komplex problematik som är placerade hos oss. De agerar när de mår dåligt. Tyvärr blir det ibland till handgripligheter som måste anmälas. Denna gång valde åklagaren att lyfta detta. Situationer liknande denna har bara förlorare. Jag tycker att det är viktigt att vi anmäler när det går för långt, bara för att vi arbetar med tvångsomhändertagna ungdomar ska vi inte tåla mer än vad en kassörska på ICA ska tåla eller vilken medborgare som helst. Vad skulle det ge ungdomarna för signaler om vi inte anmälde? Vad skulle de lära sig om vad som är rätt och fel?
Tyvärr är det så att advokater har sitt eget sätt att arbeta, de lyfter gärna upp gamla situationer som har hänt på institutionen tidigare som om det är vardagsmat. Det är det inte, idag var 5 gången jag var i en rättsal å jobbets vägnar och då har jag arbetat på Lövsta i 21 år. Det är inte vardagsmat och det tack och lov för både ungdomar och personal att såna här situationer sällan uppstår. Relationerna brukar vara goda mellan personal och elever, de allra flesta flickor saknar inte Lövsta när de flyttar men de saknar personalen. Det brukar vara så att personalen också saknar flickorna när de flyttar.
Jag är stolt över det jobb som görs på Lövsta, det är många fina människor med goda omdömen och goda intentioner som gör ett gott jobb. Det betyder givetvis inte att alla är felfria, en del gör fel och får stå rejält för dem. En del gör fel och får inte vara kvar. En del gör fel, gör om och gör rätt.
Jag kramade på och pratade med de åtalade tjejerna också. Riktiga raringar båda två! Det kändes konstigt för personalen att vara "mot" tjejerna. Jag hade ju förmånen att inte vara varken åtalad, målsägare eller vittne så jag var där som stöd för personalen, detta tillsammans med min kollega Anna. Vi fick inte följa med in i själva rättsalen eftersom rättegången hölls bakom lyckta dörrar. Trots ett jobbigt innehåll har dagen också innehållit trevlig samvaro med kollegor. Käkade gemensam lunch på Nyköpings Restaurangskola, de hade fler goda rätter att välja mellan. Fika efter tog vi på Hellmanska. Kom på när vi satt där att jag hade ett utbetalningskort på avdelningspengar som jag kunde hämta ut när vi ändå var där. Vilken röta att huvudet är med ibland.
Åter avdelningen lite babbel med tjänstgörande personal och elever som satt vid middagsbordet, snodde åt mig en macka och for sedan hemåt. En tur till biblioteket för att låna ny ljudbok och sen lite shopping. Min syster förgyllde öronen på mig ett tag, berättade om sin resa till Milano och sen ringde farbror Karl-Evert och checkade det sista inför morgondagen.
Patrik och Anders kom hem från Södertälje, turligt nog precis tills middagen var klar. Intag av denna i all hast, ihopplockning av packning och sen vidare till tåget. Måste bara berätta att min pastasås idag innehöll: Champinjoner, Rökt strimlad skinka, purjolök, vitlök, curry och creme fraiche. Enkelt, lättlagat och supergott.
Kramades på sonen i VHD, sen hem kollade hockey lite sådär och gladde mig åt en inbjudan till dop i april!
Kommentarer
Postat av: farsan
Du kan verkligen sätta ord på er tillvaro på jobbet så även de största tvivlarna bör förstå, vilket jobb ni lägger ner.Genom åren har man haft förmånen att träffa flera av dina flickor och upptäckt vilka "normala"barn de egentligen är.Det är många tillfälligheter som avgör resultatet,sånt gör en ödmjuk i sina tankar.
Trackback
