What a day

Imorse var jag mån om att komma i tid till mitt arbete, det var nämligen Tinas sista pass innan hon far tillbaka till Sydafrika, så jag var tvungen att hinna krama på henne och säga tack för den här gången. Jag kom i tid och undrade om hennes resfeber slagit till, hon hade tappat bort avdelningstelefonen. Alla for runt som yra höns och letade, jag hittade den på personaltoaletten. Medan vi hade överlämning så for hon runt än en gång, då hittade hon inte sin mobiltelefon. Meeeen Tina.....kram och hej sen for hon vår backpacker. Jag säger än en gång att jag är glad att jag är hennes chef och inte hennes mamma.

Överlämning och sen var det full rulle hela dagen. Lunch i matsalen där det erbjöds Wallenbergare och trevligt sällskap. Dagen har innehållit medarbetarsamtal, socsamtal, elevsamtal och lite logistik. Kom iväg hemåt lite senare än jag tänkt mig. Var hem och packade och tog en fika sen bar det iväg mot Gävle.

Trafiken flöt på bra genom hela Stockholm, jag hade kollat upp med säkra källor vilken väg som skulle vara bäst. Kom fram till Gavlerinken 10 minuter innan nedsläpp. En korv och kisspaus sen var det dags. Kramade på farbror, kusin Perra och kusin Evis som kommit dagen till ära för att se andra åttondelsfinalen mellan Brynäs och SSK. Det var en hel del publik varav en del från Södertälje. Matchens första period gick i ett fasligt tempo. Få avblåsningar och inget att rapportera i protokollet gjorde att det snabbt blev fika och korvpaus. Å en massa trivsamt prat med släkten, just under spelets gång är jag inte så himla social. Evis som inte hade varit på hockey på en massa år rycktes också med i hejandet. När det blev för mycket rörelse runt SSKs målvakt så hojtade hon: Men gå därifrån! Vi fnissade en del åt det.

Andra perioden hade gått drygt 4 minuter när Brynäs gjorde 1-0. Därefter hade Patrik ett finfint läge när han kom mellan backarna och gjorde en snygg dragning, blev inget mål av detta tyvärr. En av deras bästa spelare drog på sig en utvisning, gnällde dessutom på domaren i samband med avblåsningen så han fick spendera 2+10 minuter i utvisningsbåset. Därefter blev det lite kurr mellan ett par lirare de fick också sitta och kyla ner värsta känslosvallet ett tag. När det gått 12 minuter av andra perioden kvitterade SSK genom Björne. Finfina assist av Lundberg och Altelius-Nylander. Sen var det dags för periodvila igen, fika och toapaus. Karl-Evert lovade oss lite att äta när vi kom hem till honom efter matchen så då blev det inget ätbart mer nu. Tredje perioden inleddes schysst. I första bytet med Patriks kedja så assisterade han Nyström tilll 2-1 målet. De gjorde 2-2, Hjärpe utökade än en gång och sen kvitterade de när det var 1 och ½ minut kvar. Surt. 10 minuters förlängning väntade. Det som kändes som det var så gott som klart. Kändes inte helt rättvist med deras kvittering. 47 sekunder in i förlängningen så avgjorde SSK. Det betydde att de gick vidare till kvartsfinal. Vilket härligt liv det blev på isen! Ove Molin blev om möjligt än surare, notera om möjligt. Vilken surskalle han var under hela matchen, gnällde på allt och alla. Trist.

http://gd.se/sport/1.4528851-trakigt-slut-for-tranare-backlin

Efteråt tog vi oss ner för att krama om sonen, han blev glad åt att träffa på släkten. Därefter for de mot Avesta, vi var kvar en stund i rinken och grattade grabbarna. Därefter for vi mot Avesta vi med. När vi väl kom fram till Karl-Evert så kom de precis hem de med, de hade varit in och pratat med Inga-Lill när de släppte av Perra. Det gör man inte i all hast, hon är nämligen ruskigt pratsjuk. Jag känner få som pratar så mycket som hon. Kan tro att hon haft det tråkigt nu när hon inte kan följa med på hockey, hon har benet i gips efter en incident nere i Thailand. Trist för henne.

När de var på väg från rinken kom det fram en kille till dem, han undrade om det var Karlkvist förälder. K-E förklarade nätverkskartan för honom och fick med sig ett visitkort, han jobbar för en organisation som hjälper hockeykillar över att spela hockey i USA. Han bad dem hälsa att Patrik skulle ringa honom.

Ett antal korv med bröd och bira i kombination med en massa babbel gjorde att klockan drog iväg. Vi följde Evis hem när hon var närmre 01:00. Trötta, mätta och belåtna. Karl-Evert servade oss med allt från mat till att bädda så det var som rena rama lyxhotellet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0