BrunettLotta

Idag vaknade vi vid 08:30 av att Theo kom in och väckte oss, upp och käkade frukost. Trevligt bus och fortsatt hockispel med honom. De plockade ihop och for vid lunchtid. Fixade lite på hemmaplan och försökte få till någon form av struktur i källaren. Går sådär. Hade tänkt att träna men har lite känning i halsen så det blev ingen träning. Den där lilla raringen Theo var förkyld så då vet man vem som är boven. Gör ingenting alls! Därefter gjorde vi oss färdiga för att åka in till Nyköping på kalas. Vendela hade åkt hem till sin mamma så det var Anders, jag och Patrik som åkte. Isabella och Willam har fyllt år så då skulle de firas. Vi for förbi köpcentret i Påljungshage och köpte presenter till dem. Trevligt firande och kul att träffa släkten som var där. De rara barnen var nöjda med sina presenter. När vi fikat färdigt ringde vårt Larmbolag och undrade om vi hade någon hemma. Jag bad att få ringa JanE eftersom han har nyckel och någon gång har satt igång larmet. Han var i Stockholm så jag ringde åter och bad dem skicka en väktare. Strax efter så ringde Anders chef som blivit uppringd av en kille som sett chefens telefonnummer på Spolbilen utanför, killen gick ett varv runt vårt hus och det visade sig att det var uppbrutet vid lilla altan. Så himla tråkigt. Vi åkte hem, lite för fort gick det nog. Tankarna malde, vi har ju redan gjort den här resan en gång och det var så himla jobbigt. Vi var alla tre väldigt oroade över vad som skulle vänta oss när vi kom hem. Väl hemkomna kunde vi konstatera att dörren var uppbruten på en massa ställen. Nedanför låg en del av en skruvmejsel. Jag ringde Sector Alarm och meddelade att vi hade haft påhälsning, väktaren var fortfarande inte på plats. Hon bad mig ringa polisen och hon skulle meddela väktaren att det varit inbrott. Jag ringde polisen och de tog emot anmälan och skulle skicka en patrull, de ombad oss att inte vara i det rum som blivit utsatt och inte röra något. Min dator stod kvar på köksbordet, min väska var genomletad och de hade gått igenom min plånbok så långt kunde vi se. Jag ringde Handelsbanken för att spärra mitt kort, Handelsbanken behagade inte ha ordning på sin telefonbank denna kväll så jag la på med ogjort uppdrag. Anders och Patrik gick ut med varsinn ficklampa och varsin golfklubba om så skulle behövas. De fann den andra delen av den skruvmejseln i en papperskorg vid stora parkeringen bakom. Det var poliserna senare väldigt tacksamma för . Poliserna som kom, Simon och Andreas var lättsamma och det gjorde lite fynd med fingeravtryck osv. som de fick med sig till stationen. Vi konstaterade att det vi visste hade försvunnit var 240 kronor (kan ha varit mer men har dålig koll) Patrik konstaterade med ett stort leende att hans Rolex inte gick att finna, polisen log lika stort och sa jaha var det den som var värd en miljon.... En kvart efter att polisen kommit så kom då vårt larmbolag, man kan säga att man inte är vidare imponerad över deras utryckningstid. Vendela kom, gjorde mat och sen for de till Stockholm, Patrik kände sig för otrygg för att sova hemma. Klokt! Anders spikade igen altandörren så mycket han kunde, det blev sent i säng och vi hade larmet på under natten. Det hjälpte föga. Sov som skrutt ändå.