BrunettLotta

I min värld har premiärer allt som oftast haft en positiv klang, det var idag dags för en premiär av mindre positiv karaktär. Inledde dagen som vanligt, men tog det lite lugnare, det är sportlov och överlämningen på Solstugan är bara mellan en personal och mig denna dag. Personalen denna dag var ingen mindre än vårt nyaste tillskott Mia, en finfin tjej från Värmland. Det blev en kortisöverlämning för det var ont om bemanning på grannavdelningen så jag fick fara ned och kolla upp om möjligheterna att låna ut. Dagen idag skulle flickorna få möjligheten att åka till Ökna, en lantbruksskola i närheten. Jag hade möte som vanligt på måndagen, denna dag drog det ut lite på tiden, när jag gick upp till avdelningen igen kände jag mig helt plötsligt matt och hade ett tryck över bröstet. Med tanke på alla mina dejter med Zlatan i källaren borde konditionen ha blivit något bättre än detta..... Lunchintag och sen var det lite pyssel med administrativa uppgifter en stund innan det var mötesdags igen. Fortsättning på morgonens marathonmöte. Det är just nu många bollar i luften vad gällande organisation och anställningar. Fixat och klart en timme senare, upp på avdelningen igen. Fortfarande tryck över bröstet och blodsmak i munnen, känns inte nåt vidare. Trosa Vårdcentral hade förkunnat redan vid 12:00 när jag ringde att deras dag var fullbelagd. Kicki ombad mig (läs: GAV ORDER) ringa 1177. Sagt och gjort, var bara att sätta sig i bilen och åka in till akuten i Nyköping. Tjejen på 1177 skulle skicka ett fax till dem om att jag var på väg. 2 och ½ minut i väntrummet sen fick jag in i ett rum på en brits. EKG kopplades upp, blodtryck togs och en massa blodprover. Tjejen som satte infarten i armen kan köpa en Trisslott när hon går för dagen, lyckades på ett försök, det mina vänner hör inte till vanligheterna. (Är svårstucken som få, även på denna punkt lik min far) Därefter fick jag ligga och vila i väntan på läkare, Kicki skickade sms om hon skulle komma och hänga med mig svarade att hon inte behövde, sekunden efter att jag svarade så klev hon in i rummet. Hon var ett glatt och trevligt sällskap. Tiden gick aningen fortare och oron hann inte riktigt smyga sig på. Efter ett tag kom doktorn. En Elin Ludvigsson, hon var nog inte så gammal men hon gjorde ett gott intryck och hade ett trevligt bemötande. Hon gjorde det hon skulle förmodar jag, lyssnade, klämde kände osv. Hon sa att EKG såg bra ut och att lungorna lät bra och att jag hade symptom på influensa. Hon skrev ett sjukintyg ifall att jag var tvungen att vara hemma längre än en vecka (herregud....jag som inte brukar vara hemma och vara sjuk)Hon ville ta ett prov för att få det bekräftat. Jag behövde inte vänta där på det provet utan fick åka hem. Tur var väl det. Skjutsade hem mitt trevliga sällskap och sen åkte jag hemåt. Kom innanför dörren i samma sekund som det var nedsläpp. Det var Daladerby denna kväll. Pappa, Karl-Evert, Emil och Kenneth var där - lyllosar. Doktor Elin ringde och bekräftade att jag hade fått influensa, hon skulle skriva ut medicin som jag kunde hämta direkt imorgonbitti och påbörja kuren. Mora hade helt och hållet övertaget i period 1 och 3, det räckte inte, för Leksands period 2 blev för tuff att ta igen. Mora hämtade dock in ett 4-1 underläge till 4-3 och bjöd på en riktigt spännande avslutning. Säsongen har nu bjudit på 2-2 i Daladerbyn. Vi hoppas nu innerligt på att det blir ytterligare ett till denna säsong. Anders pratade en kortis med Patrik, han var deppig, jag pratade med supportrarna som var på väg hemåt Avesta igen. 1 tredjedel var glad. De hälsade krya på sig till mig. När jag gick och nannade så hade jag 39,5 i feber, Anders valde klokt nog att sova i ett av extrarummen.