BrunettLotta

Idag blev jag uppringd på jobbet på morgonen, det var min första elev på Lövsta som ringde, hon var på väg från Norrköping till Salem och undrade om hon och hennes dotter kunde komma förbi och fika. Såklart, vilken tur att det var en fri förmiddag, det är 25 år sen hon bodde på Lövsta och hon var 15 år och blir med andra ord 40 år i år. Jag var 22 år då, jag var naiv och jag trodde verkligen att jag skulle kunna rädda hela hela världen. Det har jag blivit varse senare att det förstås inte går. Jag har min fd fotbollstränare Lennart Andersson att tacka för att jag hamnade på Lövsta, det var nämligen så att han jobbade där och han sa åt mig att han trodde att jag skulle gilla det jobbet och att jag skulle passa för det. Sagt och gjort, jag påbörjade introduktion där, parallellt så höll jag på att få ett liknande jobb på ett ställe som hette Busis, jag valde Lövsta. Det gjorde jag rätt i för jag är ju fortfarande kvar. Med J och hennes dotter A blev det en massa snack, en hel del nostalgi och en enormt stor portion av batteripåfyllning av behandlarhjärtat <3 Även min man är glad i J, hon tyckte nämligen att han var lik Tom Cruise på den tiden, jösses så mallig han var. Efter det så var det full fart med möten och möten. Sen blev det hemfärd. 45 minuter på motionscykeln och efter det matlagning. Nathalie och Martin kom på middag, Martin har nyligen fyllt och vi firade honom med middag och paket hos oss. Trevligt trevligt, avslutade med lite hockeykoll, Djurgården. Han hejar på dom. Kul att de då vann dagen till ära. Sen var det natti.