BrunettLotta

Vaknade och skuttade upp ur sängen, nåja skuttade var nog att ta i men det gick lite fortare än vanligt. Frukost och morgonrutiner för att sen fara till jobbet. Överlämning på Solis och sen till Eka för vidare jobb. Dagen förflöt i ett supereffektivt tempo, hann med det jag hade föresatt mig plus en hel del till. Fick dock jobba via telefon ett gäng gånger till trots att min dag på jobbet tog slut vid lunch. Åkte hem, käkade Spagetti och Köttfärssås på burk och tog en kaffe sen var det dags. Mot Leksand Där skulle det vara ett dala-derby. Mora ledde slutspelsserien och Leksand behövde vinna med 4 mål om de skulle ta över rodret. Solen sken och det var fantastiskt bra väder att köra i, Anders somnade i Järna och vaknade i Sala. Kul kille det där. Vi stannade i Hedemora och tog en fika och sen vidare, vi var framme med god marginal. Det hade kunnat blivit annat, för vid Borlänge vid travbanan kom en bil körandes på avfarten från motortrafikleden, fast den körde mot trafiken. Han insåg snabbt sitt misstag och tvärnitade och la i backen. Hua, han måste ha missat ett gäng skyltar på vägen upp mot trafiken. Kenneth, Emil och pappa kom och mötte upp oss vid ingången till Tegera Arena. Därefter bjöd Kenneth på käk, dillkött och potatis. Tänker alltid på min mamma när jag äter det, hon var en hejjare på att göra just denna rätt. Denna gick inte heller av för hackor. Anders o pappa åt Havets Wallenbergare, det såg också gott ut, men innehöll lite för mycket fisk för min smak..... Vi tog oss fram till våra platser efter maten och satt där i väntan på matchen. Pirrigt. Arenan fylldes mer och mer, fördelning 80% Leksingar och 20% Moringar. Vilket tryck de bjöd på i klacken. Imponerande. På banan bjöd de på tryck där med. Det var verkligen Leksands match och inte Moras. Mora hade fina lägen de brände, Leksand hade fina chanser de satte. Ungefär så var det. Det gjorde att resultatet slutade på 6-0 och därmed gick Mora på sommarlov. Patriks sista match i Mora-tröjan hade kunnat få avslutas på annat sätt än detta. Led med honom, med laget, med coachen, med klubbdirektören och även för vår egen del. Det blev ett abrupt slut på två fantastiskt fina år i Mora. Vi pratade lite med Patrik innan vi for hemåt, han var förstås inte nämnvärt pratglad men gjorde sitt yttersta för att vara så där vänligt trevlig som han är. Vi kramades hej då och sen var det dags att fara hemåt. Det var en dyster hemfärd. Och extra lång just denna sena kväll. Till råga på allt rejäl dimma mellan Sala och Enköping, den sträckan som även utan dimma är tristast. Hemma i Trosa 01:45, ganska snart landade vi i bingen, jag kunde inte somna utan låg och vände o vred på mig. Anders somnade, jag bytte rum och därefter tog detta dygn slut.....